Mitt under pågående coronapandemi har Skostället i Trosa varit nära att slå sitt gamla försäljningsrekord från 2011.
– Vi snubblar på målsnöret, säger ägaren Kerstin Halmsjö. Hade vi kunnat ha mellandagsrea som vanligt hade vi slagit det.
Trosaborna är lojala kunder. De är också snabba med att informera alla nyinflyttade om att de ska gå till Skostället om de behöver en kram. ”Du behöver inte ens be, du får en ändå”.
– Men nu under coronapandemin har det förstås inte varit några kramar, säger Kerstin Halmsjö. Jag har varit väldigt noga med restriktionerna från dag ett. Vi släpper bara in några kunder i taget och jag vill att de spritar händerna innan de går in i butiken. Vid kassan står det också handsprit. Vi har haft dörren öppen så att ingen har behövt ta i handtaget. Om det blir för många kunder stänger jag dörren. Ibland har jag till och med låst den. Det märks att kunderna uppskattat att vi har satt säkerheten först. Vi har haft lite rea under mellandagarna, men det är ingenting vi har slagit på stora trumman för. Jag har inte gått ut med mail och sms som jag annars brukar. Om vi hade haft ett jättedåligt år hade jag kanske kört mellandagsrea som vanligt, men nu är säkerheten för oss, våra kunder och Sverige det viktigaste så att vi får slut på pandemin. Man kan inte vara egoistisk i det här läget.
Där många skohandlare kämpar för sin överlevnad har alltså Skostället i Trosa haft ett av sina bästa år sedan Kerstin Halmsjö tog över 2010.
I slutet av mars förra året, just när pandemin var ett faktum, var det dags för Skostället att flytta till nya större lokaler mitt på Östra Långgatan, den stora lilla affärsgatan i Trosa.
– Det var tungt att flytta just då, men det visade sig bli vår räddning. Hade vi varit kvar i våra gamla lokaler hade nog inte kunderna kommit i samma utsträckning som de gjorde nu. De var ju nyfikna på den nya lokalen där det hade suttit brunt papper för skyltfönstren i ett halvår. Nu kom de in och sa ”jag behöver egentligen inga nya skor, men jag har möjlighet och jag vill”. Det här med lokal handel har verkligen gått in i hjärtat på Trosaborna. Vi hör många säga ”vi måste tänka på vad vi vill ha kvar när det här är över”. Vi har så många härliga kunder. Man blir varm i hjärtat. Det är så klart mycket enklare i en liten stad än i en stor stad där personalen inte känner kunderna på samma sätt.
– Trosa kommun har också stöttat sina företagare och gjort allt för att invånarna ska tänka rätt och hjälpa oss. Det är ingen butik som har behövt lägga ner under pandemin. Hemligheten är ett bra koncept i fin miljö. Sedan har naturligtvis vi också drabbats under året med inställda aktiviteter. I vanliga fall har Trosa fantastiska marknader som drar kunder även till oss, men det har inte varit några i år. Däremot var det väldigt mycket folk här i juli när folk hade hemester. Vi slog rekord i både juni och juli. Jag brukar också ordna olika event som tjejkvällar i butiken, men det har vi inte heller kunnat ha.
Skostället har haft ordinarie öppettider under hela pandemin.
– Har man inte öppet kan det inte komma några kunder. Det är min filosofi.
När Kerstin Halmsjö tog över Skostället i Trosa visste hon inget om skobranschen. Därför jobbar hon heller inte riktigt på samma sätt som andra skohandlare. Något som verkar ha varit ett vinnande koncept.
– Jag tittar inte så mycket på siffror utan på kollektioner när jag köper in skor, berättar hon. Jag lägger ner mycket tid på mina inköp och går på magkänslan. Eftersom jag är väldigt nära mina kunder vet jag vad de vill ha. När jag ser ett par skor vet jag direkt vem av mina kunder som kommer att köpa dem. Och jag vet att den där skon måste jag köpa in två av i storlek 36, för den kommer både hon och hon att vilja ha.
När människor älskar skor spelar det ingen roll hur många skor de redan har hemma, ser de något annorlunda, nytt, tufft eller kul, då måste de ha det också.
– Jag är ingen analytiker. Visst måste man titta lite på siffror, men de får aldrig styra mina inköp.
Skorna i butiken har en hög modegrad och Kerstin har kunder som kommer från hela Sverige för att de hittar skor på Skostället som de inte hittar i några andra skobutiker.
– Man måste ha basen också, men det är ju så mycket roligare med modeskorna. Det fotriktiga växer så klart, men det behöver inte vara tråkigt. Om man anstränger sig kan man hitta tuffa skor med till exempel uttagbara sulor. Även det fotriktiga kan ha hög modegrad. På en sådan här liten ort gäller det framför allt att kunna erbjuda ett brett sortiment.
Förutom skor har Skostället även lite kläder, strumpor och ett fullsortiment av strumpbyxor, kalsonger, smycken, väskor, bälten, plädar och prydnadskuddar.
– Och så har jag ett pop up-skåp där jag tar in lite olika saker som kanske mest tilltalar mig själv, men som kunderna också verkar gilla. Det är kul när det händer något i butiken. Hittar man inga skor kan man hitta något annat. Under hösten och de senaste månaderna har vi mest sålt tofflor, tofflor och tofflor.
Kerstin, som är från västkusten, hamnade i Trosa på grund av kärleken.
När hon precis hade flyttat dit arbetade hon som säljare av fog, spackel och lim för en dansk firma. Den där snöiga januaridagen 2010 när hon höll på att köra i diket två gånger och var nära att bli prejad av en lastbil som fick sladd på släpet fick hon nog. När hon stannade bilen var hon var så trött att benen skakade. Hon insåg att hon inte orkade fortsätta hem utan tog in på hotell tillsammans med sin hund som hon hade med sig som sällskap.
– På kvällen när jag gick en promenad med hunden tänkte jag ”det här ska jag inte syssla med. Jag har väl inte flyttat till Trosa för att ligga ute på vägen hela tiden”.
När hon kom hem gick hon in på Blocket och där var annonsen. Skostället i Trosa var till salu.
– Jag som aldrig brukar vara inne på Blocket. När jag såg annonsen var min första tanke ”jag som älskar skor, den där ska jag nog ha”.
Två dagar senare hade hon fått lån på banken och köpet var klart. Kerstin ringde sin chef, berättade att hon köpt en skobutik och sa upp sig.
Men Kerstin hade inte varit Kerstin om hon hade nöjt sig med det. När hon hade drivit Skostället i drygt ett år var hon på en leverantörsmiddag där hon fick höra att skobutiken My Shoes i Stockholm var till salu.
– Jag är ju sådan att det måste hända något hela tiden, man ska framåt. Så när jag fick höra om My Shoes tänkte jag att jag behöver fler utmaningar och kanske tröttnar om jag bara ska ha Skostället.
Alla kan inte jobba lika nära sina kunder som vi kan, men jag tror att man kan jobba sig närmare och närmare sin kundkrets. Bygga upp ett förtroende.
Så Kerstin åkte till My Shoes på Sveavägen och gick in och kollade butiken.
– Det var ju precis vad jag vill ha, annorlunda skor. Så jag åkte hem och ringde ägaren och den 1 mars 2012 tog jag över. Men det blev tufft. Jag vill inte ha något ogjort, det var så kul, men jag hade lite otur med bland annat personal som blev sjuk. Jag slet alla dagar från tidig morgon till sen kväll och åkte mellan butikerna. Ibland åkte jag bil och hade den fullastad med skor. Man fick ju inte parkera på Sveavägen, så jag sprang mellan bilen och butiken med skokartonger. Andra gånger åkte jag buss och tunnelbana med stora Ikeakassa med skor plus en storpudel. Veckan före jul 2014 kom jag till My Shoes och tårarna bara rann, jag var så nära att gå in i väggen och kände att det inte gick längre.
Hon tog kontakt med en mäklare och efter många turer fram och tillbaka tog Joe & the Juice över butikslokalen i december 2015.
Ett halvår senare fick Kerstin veta att hon hade bröstcancer.
– Jag är evigt tacksam att jag inte hade kvar My Shoes när jag blev sjuk. Det första jag gjorde när jag fick beskedet var att ringa till världens bästa Pia som hjälpte mig på Skostället och säga ”nu måste du börja jobba heltid”. På den vägen är det, men det hade så klart var så mycket enklare om jag varit anställd när jag fick cancer. Bara ringa arbetsgivaren och säga ”tyvärr, jag har cancer, jag kan inte jobba på ett tag”. Nu var det så mycket praktiskt att lösa att jag glömde bort mig själv. Pia är kvar och bidrar i väldigt hög grad till att butiken går bra. Vi är ett team och har kul ihop. Det känner kunderna. Vi får nästan dagligen höra från dem att vi sprider glädje och att de blir på bra humör när de kommer in i butiken. Alla kan inte jobba lika nära sina kunder som vi kan, men jag tror att man kan jobba sig närmare och närmare sin kundkrets. Bygga upp ett förtroende. Det första jag säger när jag till exempel anställer sommarpersonal är ”här har vi service, service och service”. Jag bryr mig inte om ifall kunden inte går ut med en påse i dag. Om de har blivit trevligt bemötta kommer de tillbaka, en kund ska alltid bli sedd. Jag har själv alltid sökt mig till mindre butiker och det är väl också därför jag har präglat Skostället så hårt.
Efter cancerbehandlingen har Kerstin fortsatt att köra på i samma höga tempo, ändå tills hennes läkare för ett tag sedan sa ”stopp”.
– Han fick mig att förstå att jag måste leva lite också, så nu jobbar jag halvtid. Jag vill ju så mycket så det är svårt, men jag tvingar mig att antingen vara i butiken eller jobba med papper. Om jag hade haft mer ork, hade jag redan kört igång e-handel. Det är många av mina gamla kunder från My Shoes som frågar efter det, och även kunder som kommer till Trosa på sommaren, men som bor på andra ställen i Sverige resten av året. Om jag hade haft e-handel hade jag kunnat ha ännu fler varumärken som inte finns någon annanstans. Ännu roligare skor. För så här är det: när människor älskar skor spelar det ingen roll hur många skor de redan har hemma, ser de något annorlunda, nytt, tufft eller kul, då måste de ha det också.
Text & foto: Agneta Trägårdh